klantarsle

| 2 kommentarer

Ja, inte bara en knäppgök är jag! Jag är även ett klantarsle! Bröt armen 2 ggr innan jag började skolan och trillat otaliga gånger och fått sår. Igår var det dags igen!

Vi var på en jättemysig utflykt Maja och jag! Tillsammans med Viktoria och Emma och deras pojkar. Vi tog oss ut i skogen för lite skogsmys och fika!

Vi kom fram och fikade, snön vräkte ner stundtals, men vad gör detnär man får dricka varm choklad och busa med kompisar?

Så när fikan var uppäten började barnen leka tagen (datten hette det när jag var liten), jag passade på att vara pax (fripax nu för tiden) och blev varm av alla kramar jag fick 🙂

När så de andra mammorna började vara med, kunde ju inte jag vara sämre, så allihoppa lekte vi tagen där i snöfallet!

Rätt var det var så halkade jag, på löven och/eller stenar, jag vet inte riktigt, men det kändes som att nått hände i mitt underben och knä som hamnade underst.  En krasande känsla och sedan hett plopp.

Som vanligt började jag skratta först, men så kom smärtan smygandes och jag både skrattade och grät, så det var inte lätt för de andra att förstå att jag hade ont. Ont gjorde det, när jag väl kom på benen, med hjälp av Viktoria och Emma, blev jag rent svettig och yr av smärtan, så jag fick lägga mig en stund i vindskyddet. Barnen blev så klart fundersamma och undrade vad som stod på, så jag bet ihop och gick på adrenalinkicken som satte in! Vi plockade ihop våra saker och jag började haltande mitt försök att ta mig hem!

Hem kom jag, men fick bara mer och mer ont, trots högläge, vila och mina barns omsorger. Så när kära maken kom hem ringde vi sjukvårdsrådgivningen för att rådfråga och dem tyckte jag skulle in och röntgas.

Så där tillbringade maken och jag fredagskvällen! På ortopedakuten… var hemma strax efter midnatt tror jag. Med beskedet att det ”bara” är blödningar i 2 muskelfästen och i vadmuskeln. Vila och avlasta med kryckor ett tag så ska det gå bra! Så tacksam att där inte var nån fraktur! Oj, vad ont det gjorde i röntgen, när knät skulle röntgas i alla vinklar och vrå, och varje rörelse gör mer eller mindre ont.

När vi väl fått besked och stödstrumpa, blev det hemfärd via McDonald’s,  då varken maken eller jag ätit sedan lunch, jag fick inte äta förrän efter läkarna visste vad det var, ifall det skulle krävas operation.. Sen vart det bara hem och krypa upp i sängen.

Trappan upp är inget kul (ännu värre nerför), hela vänsterbenet känns mörbultat (höften blåmärke, foten en lätt stukning skulle jag tro), men jag är glad! För fraktur ville jag inte ha!

2 thoughts on “klantarsle

  1. Maria skriver:

    Nej men oj! Stackars dig vad tråkigt :(((( men himla skönt såklart att inget var brutet.
    Krya på dig!
    KRAM

  2. Emschen skriver:

    Ja alltså gamla tanter ska inte leka med unga kvinnor. 😛
    Skönt att det inte blev värre!
    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 kommentarer